Att läka från komplext trauma

För några år sedan skrev jag om mina erfarenheter av mobbning under mellan- och högstadiet. Vad jag fortfarande inte lyckats med då var att få rätt hjälp, trots att jag under flera år sprungit hos alla möjliga psykologer och terapeuter. Jag hann även med en runda med SSRI under ett par år, men det hjälpte föga. Att det inte hjälpte är inte så konstigt eftersom SSRI har dålig effekt på just PTSD. Först hösten 2021 lyckades jag hitta en terapeut som slutligen satte fingret på mina problem. Komplext PTSD, eller C-PTSD.

Vad är då komplext PTSD, förutom “komplext posttraumatiskt stressyndrom”? Vi kanske ska börja med PTSD-biten. Det är sedan 1970-talet välkänt att traumatiska upplevelser kan leda till stress och så kallade “flashbacks” där man åter i sitt sinne hamnar i den traumatiska situationen när man utsätts för situationer som liknar den. Ett klassiskt exempel är krigsupplevelser, där framför allt Vietnamveteraner (som flögs hem från kriget och inte fick chansen att bearbeta sina upplevelser med sina kamrater) i många fall mådde mycket dåligt och ofta självmedicinerade med alkohol eller droger. Före Vietnam erkändes inte PTSD utan kallades ofta “granatchock” eller rakt av “feghet”. Komplext PTSD innehåller element av “vanlig” PTSD. Således kunde jag i stressade situationer där jag upplevde mig inte ha presterat rent fysiskt känna idrottslärarens grepp i nacken trettio år senare. En typisk flashback där den som lider av PTSD återupplever situationen som skapade traumat.

För att orsaka komplext trauma så krävs det att man långvarigt och upprepat utsätts för en traumatisk situation som man inte kan fly från. Exempel på sådana är sexuella övergrepp, krigsfångenskap, eller som i mitt fall, mobbning och utfrysning under flera år. Det orsakar element av osäker anknytning, problem med självbilden, skamkänslor och svårigheter att lita på andra inklusive sina vänner. Inte helt sällan lever man bitvis kvar i samma mentala modell som när man utsattes för det som skapade problemen och är konstant rädd för att bli avvisad och utfryst. Att ha en sådan mental modell leder till ett överdrivet försiktigt agerande i många sociala situationer och till att man begränsar sig i onödan, eller känner ångest och stress.

Hur läker man då? Rent konkret så måste man komma till insikt om de olika saker man fått installerade i hjärnan, vad de än må vara, och avinstallera dem och ersätta med nya sätt att tänka. Exempelvis är det vanligt att man går runt med falska sanningar som begränsar en i vardagen. En typisk falsk sanning (just den här lider jag själv inte av) är att det orsakar skamkänslor att tala inför publik och att många därför har problem med det. Sådan rädsla kan bero på att man blivit hånad och utskrattad när man talade inför klassen i skolan, och sedan lever sanningen att “jag känner skam när jag talar inför publik” kvar i huvudet. Just skam är en väldigt vanligt förekommande känsla i komplext PTSD och det tillsammans med falska sanningar som orsakar känslor av smärta gör att man hellre flyr undan situationer där man tvingas utmana sin “sanning”. Ofta kan man även ha fastnat i ett läge där man lever kvar med barnets skyddsmekanismer långt senare i livet. Man behöver då tala om för sitt barnjag att det tjänat en väl, men att det gjort sitt jobb för länge sedan och inte behövs nu när man är en vuxen person.

De mer klassiska PTSD-elementen kan behandlas precis som “vanlig” PTSD, med exempelvis KBT. Den komplexa varianten kräver dock en kombination av psykoterapeutiska metoder som kan variera från individ till individ. Eftersom det här är ett så komplicerat tillstånd är det viktigt att man får rätt hjälp, för det är nästan ett krav att få professionell hjälp för att komma till rätta med något sådant här. Men när man väl börjar komma till rätta med det så är det som om de grå dimmorna man levt så länge med lättar. Hur landskapet ser ut när solen bryter igenom kan bara en själv se, men det är naturligtvis ett ovant landskap att helt plötsligt hitta nya vägar i när man gått runt och famlat i dimman i åratal.

Varför skrev jag det här? Kanske hjälper det någon. Kanske dröjer det inte tre decennier för den personen att hitta rätt hjälp. Om jag kan hjälpa en enda person som lever med något sådant här att söka rätt hjälp så är det en vinst.