Ironman 70.3 Jönköping 2018

Det var med blandade känslor jag åkte för att köra Jönköpings halvironman för första gången. Det är å ena sidan kul att tävla och träffa allt folk man lärt känna, å andra sidan hade motivationen inte varit speciellt hög senaste tiden. Ner åkte jag åtminstone i ösregnet (tur att cykeln gick in i bilen och tack Volvo för radarfarthållaren som ser genom regn). Registrera och checka in utrustningen, sedan mingla runt med diverse folk och åka och checka in på finlandsfärjan på land aka Good Morning Hotel som jag panikbokat alldeles för sent till alldeles för hög kostnad. Sedan tillbaka till stan för att se Sverige förlora kvartsfinalen mot England och därefter ta gruppfoto och inta middag. Tillbaka till hotellet och se den sena kvartsfinalen på sunkig hotell-TV. Därefter sov jag som en stock, ovanligt nog natten före tävling.

En fördel med hotellet var att de hade tidig frukost, redan 0600, och att det inte var något större fel på den trots den ganska trista standarden på hotellet i övrigt. I med frukost, checka ut från hotellet och åka och parkera i garage (gratis under tävlingsdagen). Fick inte ut något under morgonens toalettbesök vilket så klart skulle straffa sig senare…men inte mycket att göra åt.

In till växlingsområdet, på med flaskor och liknande på cykeln och därefter in för lite mingel innan det blev våtdräkt på och gå och ställa sig i startledet. Jag valde 38-minutersgruppen i hopp om att simma på ungefär den tiden. Efter tredje startskottet med Smålands Regementes för uppgiften ganska stora kanon började ledet röra på sig och jag var nere i vattnet snabbare än jag räknat med. Bara att börja simma och det kändes trots allt rätt ok, navigerade ungefär lika dåligt som jag brukar. Uppe vid vändningen hamnade nästa vändboj mitt i solglittret så jag tappade bort den helt, vågade inte heller lita på alla andra då jag vet att folk simmat helt fel i Kalmar förut så jag ville helst ha egen koll på vart jag skulle. Helt plötsligt såg jag bojen helt nära och kunde vända ner åt rätt håll. Sedan var det bara att nöta på och försöka hålla fötter till målportalen. Väl uppe ur vattnet upptäckte jag att jag simmat på nästan 43 minuter, attans, alldeles för långsamt med andra ord. Nåväl, bara att springa de 600 metrarna till växlingsområdet och dra på cykelprylarna. Vi hade förmånen att vara tredje största klubb så vi hade vårt cykelställ nära utfarten så man behövde inte springa så långt med cykeln.

Upp på cykeln och trampa iväg, kändes någorlunda OK i början och även den långa backen upp mot Hakarp kändes hyfsat (inte för att det egentligen gick fort i absoluta termer) - jag har väl viss vana av klättringar till skillnad från en del som kör i Sverige. Dock började det kännas som jag inte hade något vidare tryck i benen, och det stod klart att det helt enkelt inte gick att köra så fort jag ville. I en vätskestation missade jag en banan och tappade en flaska vatten vilket inte direkt hjälpte, mentalt blev det bara värre och värre och jag började hamna i en negativ tankespiral. Bara att försöka köra så gott det gick, med tre mil kvar började något skramla under sadeln (visade sig vara skruvarna till flaskstället men det satt åtminstone kvar) och jag började få ont i ryggen. Höll ihop det hela någorlunda sista kilometrarna och körde in på ganska exakt tre timmar.

Ut på löpbanan och kände mig hyfsat lätt i benen åtminstone. Sprang nästan direkt på Tony från klubben och vi hade sedan följe ungefär 1,5 varv, tack för sällskapet! Kändes avsevärt lättare när man hade någon att springa med. Dock började magen göra sig påmind, att det som inte gått att få ut tidigare nu började knacka på…och jag vägde mellan att å ena sidan gå på “blå huset” och å andra sidan köra på. Valde det senare och magen kändes faktiskt bättre ett par omgångar, men gjorde att jag inte riktigt kunde springa så fort jag ville och att jag inte vågade äta som jag borde vilket höll nere energinivåerna. Höll mig trots det på rätt sida om 6:00-strecket hela löpningen igenom och sprang in på 1:59. Detta trots värme, magbekymmer och energibrist. Tittade bakåt mot resultattavlan när jag sprang i mål och där stod 5:53, hela 7 minuter snabbare än mitt mål på 6 timmar!

Min tävling kan summeras som medioker simning (men jag är ju ingen god simmare så man får vad man förtjänar), en rent dålig prestation på cykeln och en löpning som räddade resultatet. Det kändes dock som en fantastisk tävling i övrigt, vad gäller organisation, publikstöd, banor, och allt annat runt omkring så jag kommer definitivt köra den igen nästa år!