Racerapport Vätternrundan 2016

Vätternrundan 2016 blev den tredje i ordningen och här följer en liten rapport från den...

Jag anmälde mig till klubbens Sub 9-grupp i ett svagt ögonblick. Ju mer tiden gick insåg jag att jag inte fixar det i år, och skruvade ner målet till sub 12 med förhoppning om sub 11. Gruppen omorienterade sig efter diverse bortfall till sub 10. Bestämde mig för att åtminstone starta med dem och se hur länge jag kunde hänga på.

Väderprognosen talade först om att ett lågtryck skulle komma in från syd och göra rundan till en riktigt blöt tillställning. Sedan ändrade sig metereologerna och de sista rapporterna var att lågtrycket skulle passera längre österut och att det skulle bli mulet med risk för regn men temperaturer över tiogradersstrecket.

Anlände till Motala ett par timmar före start och förberedde det som ska förberedas. Naturligtvis bestämde sig min wattmeter för att klaga på lågt batteri och ingen butik hade rätt sorts batterier. Personalen på Sportson tipsade mig då om att köpa ett framljus av enklare slag som innehöll två stycken av rätt sorts batterier för en femtiolapp. De hade även den PowerBar-dricka jag fastnat för (ren elektrolydricka utan energi i brustablettform).

Klädde mig i korta cykeltights, kortärmad tröja med linne under och en lätt överdragsjacka. Det skulle trots allt inte bli superkallt.

Mötte upp med klubbkamraterna som införstådde mig med att de inte tänkte vänta på mig, något som jag klargjort hela tiden att jag var OK med. Exakt vid midnatt rullade vi iväg på de östergötländska vägarna ner mot Jönköping, via Vadstena, Ödeshög, Gränna och Ölmstad. Jag hade redan bestämt mig för att hoppa över första depån i Ödeshög, och ta mitt första stopp i Ölmstad. Planen efter det var att stanna i Fagerhult, Karlsborg och Hammarsundet (och alltså hoppa över både Jönköping och Hjo).

Farten var stabil och bra och vi rullade om många cyklister på den nattliga delen av rundan. Snabbt anslöt fler till vår lilla grupp och jag hamnade bakom en sjukt lång tysk, han måste varit nästan 2.10...vilket höll extra mycket vind borta.
Efter Gränna kommer en uppförsbacke innan Gyllene Uttern, och där klarade jag itne att hänga med längre. Visste att jag har problem att hålla farten uppe i uppförsbackar och här blev det det som gjorde att jag fick köra själv. Gjorde så och rullade in i Ölmstad efter att ha dragit runt på lite löst folk som tydligen uppskattade min fart på platten. Tio minuter räckte till pisspaus, vätskepåfyllning och en Snickers innan jag rullade vidare mot Jönköping.

Min färd hade gått i ensamhet hela vägen runt backarna som börjar precis efter banans sydligaste punkt. Här kom dock några smålänningar i en grupp om ca 8 personer, och jag hängde på dem. De frågade om jag ville vara med och dra och det hade jag inga problem med förstås. Vi körde så i någon mil innan vi blev upphunna av en grupp från en norsk cykelklubb som höll precis rätt fart. Naturligtvis tog vi rygg på dem och körde så på vår färd norrut.

Strax söder om Fagerhult öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Jag hade sagt till smålänningarna att jag tänkte lämna dem i Fagerhult, men eftersom våra norrmän fortsatte bestämde jag mig för att köra vidare. Vi fortsatte där i regnet som inte tog slut förrän strax innan vi körde in i Hjo. Här fick jag ytterligare påfyllning av vatten och energi innan jag bestämde mig för att lämna depån på egen hand eftersom jag började bli kall.

Körde själv någon mil innan jag blev upphunnen av mina nyvunna norska och småländska vänner, och självklart hakade jag på dem igen. Här någonstans fick vi med oss en tjej också som inte heller hade så stor lust att köra själv. Nu bestämde jag mig för att enbart stanna där gruppen stannade, vilket betydde att vi endast gjorde en snabb pisspaus någonstans norr om Karlsborg. Fick åtminstone tillfälle att flytta energi från min lilla ryggsäck till ramväskan men blev lite orolig att vätskan inte skulle räcka.

Vi cyklade på i mil efter mil och snart hade vi vänt även i nordänden. Här körde vi in för ytterligare ett depåstopp i Hammarsundet och en välkommen vätskepåfyllning för mig. Jag och gruppens tjej bestämde oss för att rulla ut i förväg och jag fick öva lite på att dra i lämplig fart. Sedan kom klungan ikapp och vi gav oss iväg på de sista milen.

Plötsligt fick en av norrmännen punka och körde åt sidan för att fixa. Resten av den norska gruppen körde in och väntade på en busshållplats någon km senare, för att sedan komma ikapp efter att vi kört vår lilla grupp själva ett tag. Nu körde norrmännen lite fortare och man fick verkligen ta i i uppförsbacken.. Precis före infarten mot Medevi tappade jag och tjejen, som låg sist i klungan, kontakten framåt. Jag lyckades återta den men det gjorde inte hon och hon blev avhängd. Så är det att köra bakom en grupp man inte kan begära ska stanna, antar jag.

Nu stod det 20 km kvar på en skylt, och de där två milen är de längsta på hela rundan. Vi körde och körde och till slut kom vi ut på stora vägen igen och körde in i Motala och in i mål. Min tid blev 10:30:46 så jag missade sub 10:30 med en knapp minut. Nåja. Tackade för sällskapet och gav mig av för lite mat, sötsaker och KAFFE innan en välbehövlig dusch och rena kläder innan hemfärden.

På tal om kläder, jag frös inte speciellt mycket annat än under de två första depåstoppen. Så fort jag kom ut och cyklade var det inga problem att hålla sig varm, trots den relativt lätta klädseln och det faktum att jag var genomblöt efter regnet.

Såg sedan tjejen från vår lilla "pickupgrupp" så hon måste ha rullat in kanske 20 minuter efter oss. Vet fortfarande inte vad hon hette, eller vad någon annan i sällskapet hette heller för den delen. Antar att det är så det är, man hjälper, får hjälp av och pratar med anonyma människor som befinner sig i samma situation..

Trots att jag tvekade en hel del i år tänkte jag köra nåsta år igen. Det här gången skulle jag gärna vilja köra med en lite större grupp redan från början, faktiskt hålla ihop hela vägen runt och inte sikta på någon orealistisk tid utan kanske sub 10. Sedan under trainersäsongen träna mer specifikt för att få upp farten i uppförsbackar så man kan stå på bättre även där.

Medalj nummer tre i ordningen. Man får tydligen en annan medalj efter fem år, det kanske man skulle sikta på?